Vad är det man säger… ”Man saknar inte kon förrän båset är tomt?”
Gissa tre gånger vem som ringde mig klockan fem i morse…
Ja, just det.
Det tog ett bra tag innan jag fattade vad det var som lät…ja, det var ju Sthlm som ringde. (På lyset förstås.)
Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta.
Måste erkänna att hjärtat hoppade till lite extra när jag såg att det var han som ringde, men det är fortfarande något med den där magkänslan…
Nåja…får väl se om han törs höra av sig igen, i nyktert tillstånd.
För övrigt håller jag på att bli ihoptussad med en kille av en tjejkompis, som visst älskar att leka äktenskapsförmedlerska.
Han är nästan läskigt lik ett tidigare ex…både lik/olik.
Med andra ord har han något visst i sitt utseende som intresserar.
Fortsättning följer, på alla fronter.
