Badat, solbränts, klippt gräs, umgåtts med trevlig vän, ätit grillat med tzatziki, tagit avsked av brorsan, avnjutit fantastiska färskpotatisar, diskat en del av berget.
Borde ha: sanerat (ja, alltså dunderstäda i skiten), diskat färdigt, tvättat fler tvättar, klippt mer gräs, fått en sovmorgon. Men herregud, det finns en morgondag för städning också.
Igår var det dags för årets första dopp!
Jag själv, lillbrorsan samt grabbarna var ner till sjön för att testa vattenvärmen.
Och det var riktigt skönt, oväntat skönt alltså!
Nu längtar man bara ner igen, men det får vänta till eftermiddagen då lillan kan följa med ner.
(Det enda som inte var fullt så mysigt var att flytbryggan invaderats av Kanadagäss som hade lämnat efter sig ett ton skit, ungefär. På stranden var det också en del, hoppas kommungubbarna rensar bort det.)
På kvällen bänkade jag mig framför TV1000 Action, mest för att det passade med tiden då det precis skulle börja en film. APOCALYPTO, regisserad mm av Mel Gibson visades.
Åh jäklar, vilken bra film!
Enormt rå, men också med en massa känsla och hjärta. Jag låg i soffan med en klump i magen mer eller mindre hela tiden, vilken rysare alltså!
Det måste vara en av de bästa filmerna jag har sett, och det var ju lite otippat.
Sen blev jag även lite kär i Rudy Youngblood som spelade Jaguar Paw.
Om du inte sett den, se den!
Hela denna vår har kantats av knackig ekonomi, sambons lön kom som tidigast två veckor för sent…och hur klarar man sig i slutändan?
Sjukskrivning på det, och ett evigt väntande på (ev) några kronor från Försäkringskassan. (Om de godkänner sjukskrivningen dvs…)
Nu har äntligen käre sambo nytt jobb, men av det går det minst två timmar varje dag enbart i resväg dit och hem. SUCK! (Tur att bensinpriset är så lågt. Not.)
+ att jag är helt solokvist kvällar och nätter, får man klaga ytterligare om att det känns ensamt?
Jag har hamnat i något sabla neggoträsk, det känns helt värdelöst.
Snälla, kan någon glädja mig med något…och kan det inte regna in lite pengar någonstans ifrån.
Det är inte alla förunnat att höra näktergalen sjunga utanför huset, när man går ut sent för att hämta in sin tvätt.
Det är inte alla förunnat att ha en koltrast med ungar i ett bo under taknocken.
Idag har det varit en bra dag, ändå kan jag inte undgå att känna mig så sabla ensam.
Jag vet inte hur man är social längre! Åtminstone känns det så.
Tycker det känns jobbigt när jag vet att man ska ut och träffa folk, det känns som jag tappat bort min självkänsla samt det tillhörande självförtroendet.
Allt var prima före graviditeten, och ej heller något större fel under graviditeten.
Men nu!
Vet inte riktigt vad jag ska prata om när jag träffar folk, och känner mig fulare och tjockare än på länge.
Det är ju inte sant, jag vet det!
Men trots det blommar det upp såna där fultankar i huvudet, om att man inte duger osv.
Vet inte vad som skulle kunna ändra det, just nu känns det mesta lite lagom grått.
Dagen började sent.
Jag var av någon outgrundlig anledning dötrött i morse, vilket resulterade i att jag låg i sängen och drog mig medan lillasyster tittade på de älskade Bananer i pyjamas.
Runt 10 kom hon och kröp upp i sängen, och somnade.
Där låg vi alla tre, mamma pappa barn.
Jag klev upp efter 12! Ursent, men samtidigt hade jag sovit otroligt gott och hade egentligen ingen direkt tid att passa.
Det enda på agendan idag var besök hos hårfrisörska nr 2, som fixade till mitt hår med slingor.
Nu ser det riktigt bra ut.
Imorgon ska hankatten in och kastreras, nu är det slut på det roliga!
Förhoppningsvis blir han lite mindre jamig, samt mindre rastlös.
Helgen är fullspäckad, med födelsedagsfirande hela lördagen (kär vän som fyller år) och på söndag är det dop som gäller. Hoppas dock att vi hittar diti tid, och inte kör vilse…
Under en tidsperiod av några dagar har jag hunnit förstöra håret genom en hemmablekning ( fy fy), klippt mig relativt kort, blivit gräsänka kvällstid då gubben börjat jobba kväll/natt, varit med om att upptäcka bajs mm (äckelvarning) uppblubbat i avloppet under badkaret, sytt solhattar, sett Almunges Michael Jackson uppträda för att nämna en del.
Fasen alltså, den grabben är cool!
Vad kan han vara…14-15 år?
Det var öppet hus på skolan idag, det hela avslutades med talanguppträdande av elever från högstadiet.
Jag kände mig ömsom urgammal, ömsom tantsjuk då man såg alla små söta fjuniga skolgossar…*S*
Ska lägga in videon med “Michael Jackson” när jag fört över den till datorn.
Nu väntar snart ett nytt avsnitt av Afterlife, hoppas det inte är alltför läskigt.
Just nu ligger jag och slappar i soffan medan jag kastar ett öga på käre Indy.
Indiana Jones förstås!
Lillebror kollar också, och även om han inte hinner läsa all text tycker han ändå det är spännanden.
Skönt med bärbart!
Idag har vi hälsat på min mormor och morfar som bor vid en liten pittoresk kuststad…eller något.
Håla vid vattnet, kanske är en bättre beskrivning?
Hur som helst, vi fikade och promenerade ute i snålblåsten.
Pappa J tog med sig gamle morfar ner till båtvarvet där det är tänkt att vår båt ska ligga, vi har tom en båtplats så nu får vi väl se till att skrället hamnar i spat.
Fällde en tår vid morbrors grav innan vi styrde kosan hemåt.
Sorgen jag bär med mig är en tung börda, aldrig har jag väl trott att en sådan sorg skulle vara så tung att bära. Det låter verkligen corny, men nu hoppas jag faktiskt att det finns en himmel.
Jag måste tro att det finns en sådan, och att jag där får träffa morbror igen…en vacker dag.
Jag skulle ha lagt mig för en stund sen, tillsammans med gubben.
Då inträffar det där “jag ska bara!”-momentet.
En maskin tvätt in i torktumlaren, och en ny laddning i tvättmaskinen som förhoppningsvis kan hängas ut imorgon.
På min väg upp från källaren känner jag att det drar kallt, får se att ena fönstret i storebrors rum står på vid gavel. Huvva!
Stänger, släcker och då händer det.
Jag börjar riva tapeter!
Ja, inte i storebrors rum (han har fått det tapetserat nyligen) utan i det intilliggande köket som stått och väntat på renovering det senaste året.
Jäklar vad lätt det gick att riva bort stora sjok!
Kul var det också, hade lätt kunnat riva ner i hela rummet men får inse att jag får fortsätta imorgon.
Det är ju bara att rida på denna våg, när sugen för en gångs skull sätter in.
Har du någon gång spelat Löjliga Familjen?
Då vet du att det handlar om att para ihop familjer av olika slag, exempelvis familjen bonde, familjen bagare osv.
Vår familj är en salig blandning av ungar och djur, men låt mig radda upp dem i sjunkande ordning.
Pappa J, bonuspappa med en knippe “egna” biobarn, delar det yngsta barnet tillsammans med Mamma C. Närmar sig stadigt de 60.
Mamma C, närmar sig sakteliga åldern då man är närmare 40 än 20. Känner sig ibland rätt gammal när hon ser sig själv i spegeln. Känner sig yngre då hon träffar på andra skolbarnsmammor.
Storebror, snäll/arg, beroende helt på humör och på om brorsan är i närheten eller inte.
Egentligen en underbar kille, men med lite humörproblem emellanåt.
Vore han en frukt skulle han vara en citron.
Lillebror, snäll så det räcker och blir över. Tystlåten, känslig.
Avgudad av lillasyster. Älskar allt som har med TV-spel att göra.
Vore han en blomma skulle han vara en vän ängsblomma.
Lillasyster, vi kan kalla henne lillan. Rar som få, älskar sina storebrorsor.
Tycker att det mesta är underbart och spännande.
Vore hon en frukt skulle hon vara en vindruva, liten och söt.
Farmen består av en gammal jycke, samt två katter varav den ena väntar tillökning.
Bor i ett gammalt hus ute på landet, med en förskräckligt stor tomt som kunde vara hälften så stor utan att den skulle kännas liten.
En knippe bilar finns också, samt båt. Nu är det bara MC som fattas hushållet.
